Alexandra Bergkvist

För 8 månader sedan skrev jag om en dröm. Inte som någon kunde läsa, utan jag skrev den till mig själv. Jag skrev om en dröm om dig och mig. Bara i mina vildaste fantasier trodde jag att något liknande skulle inträffa. Jag trodde inte jag någonsin skulle hitta kärlek. Jag trodde aldrig jag skulle få uppleva det där underbara som man bara fått höra om. Jag har inte förstått det än. Att jag hittat dig. Att jag hittat min kärlek i dig. Jag läser min dröm, om och om igen. Allt som står där har blivit sanning. Du och jag har gjorts till vi. Nu finns det ingen annan, det finns bara du. Jag har hittat mina svar i dig. Jag förstår det inte. Du är verkligen för bra för att vara sann. Min kärlek. Nu, 8 månader senare, gör du mig lyckligare än någon annan någonsin gjort. Jag ryser bara jag tänker på dig. Jag fortsätter läsa bland mina tankar som jag skrivit ner. För 6 månader skrev jag om min rädsla för att bli kär. För att släppa in någon nära inpå. Sen började jag skriva om dig. Min rädsla försvann samtidigt som jag skrev orden att du redan fått mig att falla. För snart 2 månader sedan blev du och jag vi på riktigt. Vi. Och jag känner mig så trygg med dig. Kände det redan från början. Detta är något speciellt. Och vet ni vad? Jag är verkligen kär. På riktigt. Och jag älskar att vara kär.