Alexandra Bergkvist

Gammal konstig suddig bild. Don't have any others.

Hela denna dag har tillbringats tillsammans med A, underbara, underbara A. Ni förstår inte hur bra hon är. Förstår hon knappt själv. Staden, grillning, lite fika på det och en massa prat. Lovely!

Från i tisdags när vi var på klassresa. Klass 9a.

Sprungit runt på stan flera timmar och letat klänningar. Är det bara jag som är kräsen eller finns det inget snyggt i affärerna? Försökte hitta något fint till min brors student imorgon iallafall, hittade en klänning till slut. På allas vårat H&M. Försöker tänka på hur jag ska matcha det. Fixar sig nog imorgon. Sen är det ju det här med klänning till vår supé/avslutningsfest/middag, kalla det vad du vill, som jag inte fixat än. Finns några fina på Nelly.com, men tänker på frakten och förseningar som kan tillkomma, så är väldigt osäker. Får fixa det i helgen på något sätt, blir väl en tripp till staden ännu en gång. Nu babblar jag om klänningar hit, och klänningar dit. Ska avsluta med att påminna om min brors student imorgon. Kommer bli en grym dag, känner jag på mig. Mormor och morfar är här också, trevligt med lite besök. NU avslutar jag innan jag börjar låta som en 80-årig tant som är tacksam för minsta lilla sandkorn på marken när det är is. Anyway, ska lägga mig nu och drömma mig bort. Till världens finaste kille. Hejdå och godnatt.

UNDERBART VÄDER nuförtiden. Har suttit ute i solen ett tag med mami och nu ska jag till stan för för lite shopping. Lovely!

Hemma efter en resa till Bockaberg med min klass. En klassresa i all sin enkelhet. Är allmänt orklös men är helt fri från plikter och skolarbeten. Jag slutar nian nästa vecka, ofattbart. Bara roliga saker som händer, egentligen. Saknar en person så otroligt mycket att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Nu tar jag mig en dusch, sen träffar jag A en stund. Världens bästa vän.

Dagen har bestått av no-redovisning, matteprov som gick åt helvete första träffen med sommarjobbsgänget. Vi ska nämligen åka runt och spela på olika ställen under 3 veckor i juli/augusti. Jäkligt nice. Drog iväg spontant hem till A after school, solade, kikade på stan och sedan hamnade vi hos mig under kvällen. Nu säger jag nattinatti med ett extremt tråkigt inlägg klockan (snart) halv 3 på natten. Sov gottt babeeees, love!

Jag skrev ju att jag hatar att blogga några inlägg längre ner. Och tänk att ett sådant inlägg var det som fick mig att ändra mig. Jag börjar tycka om det igen. Att avreagera mig någonstans. Kom på att de som läser min blogg gör ju det för att de tycker den är intressant, och det är jag som skriver den så det ligger något i det. Det jag skriver är självklart mitt val, så den som inte vill läsa behöver inte. Fine with me. Måste börja tänka mer i de banorna nu...

AGNES GILLDADE kameran denna dag. Just nu är jag så trött att mina ögon inte vill hålla sig uppe. Jag tittar igenom min engelska analys, lägger till, tar bort, ändrar. Är snart klar. DÅ tar jag en tupplur. När jag vaknar väntar finslipningen av teknikarbetet. SEN pluggar jag matte. Och börjar tänka på "extra-no-arbetet-som-jag-känner-mig-tvungen-att-göra-fast-jag-inte-kommer-höja-mig-ändå". JUSTJA, öva på låtarna också, så lite sjunga ska hinnas med. Shit, märks det att jag behöver ett break eller? Big time.

Har pluggat, skrivit min engelska-analys. Jag blir aldrig nöjd med någonting så är nog inte klar men har gjort alla punkter. Ska ut alldeles strax och möta A, prata. Sen går vi hem till mig och pluggar. Matte. Helst av allt skulle jag vilja gömma mig under täcket och bara värma mig. Min förkylning blir värre och värre, så blir väl snart vinterjackan igen. Nej, en fetinghalsduk på, sen klarar jag allt. Nu klinga det på mobilen, gotta go.

Det är när du faller, när du faller så hårt att du inte orkar resa på dig igen, det är då du känner hur allt som en gång varit på riktigt plötsligt försvinner, försvinner precis framför dina ögon. Att inte veta varför du faller är en helt annan sak, och det är det som händer mig. Helt plötsligt fångade ångesten upp mig och börjar nu äta upp mig inifrån. Att blotta sig och förklara hur jag känner har blivit något av det svåraste som finns. Rädslan att misslyckas blir större än viljan att bli starkare. Fast är det inte så? När man misslyckas blir man automatiskt starkare. Att bygga upp det som rasat ner från början igen är det svåraste som finns - men om man lär sig av det är det väl värt? Eller? Jag vet inte. Vet fan inte mycket.

Igår var jag med bästaste A och solade lite vid en sjö, chill i solen liksom. Nu ska jag sätta igång och skriva min analys av boken "The boy in the striped pyjamas", på engelska. Kommer fan aldrig igång med nånting, det är alltid något som tar emot. Vad det är nu vet jag inte, men nu ska jag stänga ner allt (förutom musiken då, den är ju självklar) och koncentrera mig. Hörs om någon timma.

Började dagen (gårdagen) med att åka in och titta i affärer med Z, sitta på en uteservering och äta lunch. Helt fast i brie-och-salami-smörgås-grejen. På kvällen drog jag med brudarna till slottskogen för att äta lite gott, mysigt. Sedan drog vi till en fest som slutade när vi kom... vad hände där liksom? Vi hängde i alla fall med lite sköna människor efteråt en stund och det var supertrevligt. 

Nu ska jag försöka sova och önska mig lycka till, lär behöva det...