Alexandra Bergkvist

Det är när du faller, när du faller så hårt att du inte orkar resa på dig igen, det är då du känner hur allt som en gång varit på riktigt plötsligt försvinner, försvinner precis framför dina ögon. Att inte veta varför du faller är en helt annan sak, och det är det som händer mig. Helt plötsligt fångade ångesten upp mig och börjar nu äta upp mig inifrån. Att blotta sig och förklara hur jag känner har blivit något av det svåraste som finns. Rädslan att misslyckas blir större än viljan att bli starkare. Fast är det inte så? När man misslyckas blir man automatiskt starkare. Att bygga upp det som rasat ner från början igen är det svåraste som finns - men om man lär sig av det är det väl värt? Eller? Jag vet inte. Vet fan inte mycket.