Det hände något på vägen och jag är för tom för att veta vad.

Hoppet håller mig vid liv, men jag vet inte hur länge,
men det känns som livet går ifrån det sämre till bättre.
Så jobbigt att beskriva, glad men deppig ändå,
jag ser ljust på min framtid, vi får se hur det går.
Men hur ska jag klara av ett liv som jag tvekar på,
svaren finns där framme men vet inte om jag vågar,
så jag tar ett steg åt sidan, låter vägen gå utan mig,
kanske fortsätter någon gång, men jag vill inte gå den själv.
Har blivit sårad gång på gång men rest mig upp igen,
men denna gången går det inte, ge mig din hjälp.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0